Den 7 oktober har jag bloggat i ett år, 13 dagar kvar. Egentligen så började jag redan på -90 talet, men vem visste då vad en blogg var? Internet var nytt för alla då, jag hade en sida någon stans i etern . Skrev offentlig dagbok , hade egna forum. Skrev vuxensagor där jag lindade in vardagen med hjälp av fantasifigurer som aktörer. Varje morgon hade jag massor med post i min inbox, människor som delade mina tankar och som kände samhörighet med vad jag skrev . Det var ett sätt för mig att utvecklas och att gå vidare i livet. Sen blev det ett tystnad under många år pga av saker som hände. Men skrivandet har alltid varit min ventil . Vad jag märker är hur ord byter skepnad . Man är som en termometer , vid vissa gradtal är man passiv , för att sen när den ökar blir skrivandets frekvens större. Undrar ibland vad som händer i framtiden, finns våra ord kvar? Förr skrev vi på papper, bilder var fotografier man sparade. Nu räcker det med ett feltryck eller en formaterad hårddisk för att allt ska vara borta.. Men för vem skriver man, för den som läser eller för egen del? Svaret är lätt. Jag tänker i alla fall fortsätta min resa. Jag är nyfiken och vill vidare mot outtalade mål . Den som vill följa med väljer själv.