Du såg dagens ljus för 47 år sedan, jag kan ingenting om dina första tjugo år. Det luktade säkert nytt och fräscht i dig, jag kan ana känsla att äga dig då. När du kom till mig var du efterlängtad, du inköptes från ”släkten”, redan då för 27 år sedan var du en pärla. Åren gick och jag vårdade dig ömt, jag bodde till och med i dig under tre månader, glömmer aldrig morgonen då jag vaknade och mitt hår hade frusit fast vi din insida, jag vill inte säga du spred värme på alla sätt. Men i den takten livet tog andra ändringar gjorde ditt det samma . Du fick inte den omvårdnad du borde fått, du försummades helt enkelt. Du blev förpassad till en plats där dom som bodde inte ville se dig, men dom lät dig stå där. Åren gick, närmare 20 kanske? Varje gång jag tänkte på dig fick jag ångest. Förra året kom en man, han sa, jag vill köpa den. Ja visst sa jag, men den har inget värde kanske nån hundring, kör till sa han. Mannen ringde på kvällen, jag vågar inte köpa den, det är för riskabelt, hjulen kan sitta fast, inga lysen, draget verkar fast rostat , så tyvärr.Ett år till har nu gått och så tog jag ett beslut. Jag vill ha dig kvar, jag öppnade dörren, din charm fanns kvar, men dynorna blekta, några fukt rosor vid en vägg pga en läcka, men efter som du saknar issolering så fanns det ingen mögel. Jag satte på dragkroken, och slet upp dig på asfalten , med ett ryck stod du där, skamfilad och smutsig , men du stod där, däcken var spruckna. Resan hem gick sakta, lysena fungerade och du kom hem. Jag blev varm i hjärtat, en vän kan överge en, men det gjorde inte du, fast jag inte brydde mig om dig. Nu ligger dynorna på ateljén , ett överblivet tyg ska sys för att klä om dom, gardinerna ska bytas, och rullgardinerna har jag gjort ny fin duk till. Sen ska du målas om invändigt, slipas och lacka dom trädetaljer som finns. Utvändigt skuras och tätas, nya däck måste du ha också. Sen är det besiktningen bara. Kanske följer du mig på fiske turer till någon avlägsen sjö någon stans? Nu släpper jag dig aldrig.
