Gardinpappan på Karolinska .
Många anekdoter har det skrivits om genom åren . Jag minns ej om den nämnts men annars en favorit i repris. På den tiden jobbade jag i Stockholm med solskydd och skulle för dagen göra ett jobb på Karolinska sjukhuset . En insynsskyddad gardin skulle monteras i ett förlossningsrum på kvinnokliniken. Svängde förbi jobbet på Östermalm och hämtade materialet för att sen bege mig till Solna . Väl framkommen packade jag ur gardinen och en två meter lång trappstege från bilen. Det var de enda jag behövde och jobbet i sig skulle vara klart på bara ett par minuter . Efter att ha skrivit in mig på avdelningen blev jag tilldelad en babyblå engångsoverall i papper och plastpåsar i prasselplast till huvud och fötter av sköterskan. Jag frågade om det verkligen var nödvändigt då jobbet skulle gå så fort. Men då detta var en infektionsklinik så fanns det strikta regler . Men stegen då, ska den också täckas frågade jag . Nej ! Strunta i den , byt om nu och vänta här vid toaletterna så återkommer jag när du kan gå in på rummet sa sköterskan. Så jag drog på mig min babyblå pappersdräkt med tillhörande prasselpåsar i alla väderstreck. Lite vilsen stod jag där med min stege och inplastade gardin. Längre bort i korridoren öppnas en dörr och en man i samma babyblå utstyrsel kommer småspringande mot mig . När han passerar mumlar han att han verkligen behöver besöka toaletten där jag står och väntar . Jag hör honom låsa dörren och det prasslar när han tar av sig engångsdräkten där inne. Men i samma stund så kommer en sköterska utspringande från samma rum i korridoren som mannen just lämnat. Hon tittar på mig och utbrister -Där är du ju , skynda dig nu, det är bråttom . Jag tittar lite vilset omkring mig och tar gardinen i ena handen och stegen i den andra för att sen försöka skynda mig i den otympliga dräkten . Prasselmössan i plast åker ner för ögonen och jag får svårt att se. Kom nu, skynda dig ropar sköterskan och håller dörren till rummet öppen . När jag då stannar till i dörröppningen och drar prasselpåsen på huvudet lätt åt sidan för att se bättre så fattar jag ingenting . I en ring runt en sjuksäng står två barnmorskor och några sjuksystrar . I sängen ligger en svettig ruffsig hyperventilerande kvinna med sina nakna ben och lår brett isär . I denna millisekund slutar min hjärna fungera . Sköterskan ropar glatt -Skynda dig nu så du inte missar när ditt barn föds. Det enda jag får ur mig är , -Ska jag ta med stegen? Då sköterskan ser stegen så börjar hon fatta vad som hänt. -Ut ur rummet skriker hon och jag småspringer bort från rummet. Samtidigt öppnas dörren på toaletten och den tilltänkta småbarnsfadern ilar bort till sin fru. Sen kom sköterskan som jag först träffade och jag blev vägledd till rätt rum där gardinen sattes upp. När jag sen skulle lämna kvinnokliniken kom det systrar från alla håll och ville se den omtalade gardinpappan på Karolinska.