Tristess!
Just nu känns livet lika upphetsande som en sten i ett grustag. Jag springer på väggarna , och kliver över bord. Försöker vara stilla men det går inte. Tittar på klockan och till och med tiden känns stressande . Det blev liksom inte som jag tänkt mig dessa helger. Jag hade en plan både för ledigheten och arbetet men det sprack och där är felet. Det brukar inte spricka och jag har alltid plan B . Men nu blev det inte så och därav min tristess . Vad gör man då ? Jo! Man låter allt kännas så jävligt som det bara kan och sen vänder man blad som kungen sa. Nya oskrivna sidor känns mycket bättre än passerade kapitel.