Fina minnen behöver få nytt liv.

Tänk vad mycket det kan betyda att öppna upp en konversation. Delad glädje är dubbel glädje heter det. Om jag är trött, vad säger inte det att någon annan är tröttare? Idag blev det många timmar i arbetets tecken . På eftermiddagen började jag prata med en gammal man. Vi kom in på musik och jag fick veta att han ägde ett gammalt dragspel. Kan du spela frågade jag försiktigt. -Jag kunde förr men det var länge sen. Jag har inte öppnat väskan med dragspelet på många år. Jag är skakig nu och det låter nog inte så bra. Jag hämtade min ukulele och mannen började sjunga med när jag spelade. Hans ansikte lyste upp och han sjöng med sprucken stämma. När det var dags för den gamle mannen att gå och sova såg jag hans väska med dragspelet stå i ett hörn. Får jag titta på det sa jag? Vi tittar lite då sa mannen, det var så många år sedan jag tog fram det. Jag öppnade väskan och tog fram dragspelet och tog några toner. Vill du prova sa jag. Han sträckte leende fram händerna och greppade sitt kära dragspel. Men han rörde inte knapparna utan sa, -Det är dags för mig att sova nu, men tack ändå. Jag känner nu när den gamle mannen har somnat att det viktigaste var inte att mannen spelade och att hans skakiga fingrar kanske misslyckades med melodin utan att stunden väckte glada minnen från hans ungdom. Jag tro han somnade med ro och det kommer jag också göra. Det är inte det tilltänkta målet som är det viktigaste utan uppvaknandet av gamla fina minnen.